2017-03-27

Korta dagar, mycket jobb.

Dagarna är alltför korta just nu. Jag bryr mig inte om hur extra mycket extra ljus vi har och så, det är tiden som inte räcker till. Jag har så mycket som jag både borde och vill göra. Dessutom sov jag bort hela morgonen pga sommartiden.

Jag borde (och vill) läsa igenom manuset och göra anteckningar inför redigeringen, jag borde och vill skriva om pjäsen som jag nu fått rikliga, konstruktiva kommentarer på. Jag vill ut och springa med hunden i det vackra vädret (ja, jag vill faktiskt det!). Jag har återigen gästbloggsinlägg att skriva, denna gång för USA. Jag har utlåtanden att skriva. Jag har möten att bevista. Jag skall delta i ett seminarium på fredag. Och så vill jag sy, och så borde jag städa här hemma, vi skall inte ens tala om allt som borde göras i trädgården nu, och så har jag äntligen kommit igång med läsandet igen tack vare Selma Lagerlöfs memoarer och skulle vilja lägga mycket tid på att läsa. Och så är det familjen, den vill jag gärna umgås med. Och och...

Ja jag vet, det är URTRIST att läsa om hur mycket andra har att göra. Och jag tycks föredra att skriva om hur mycket jag har att göra, framom att verkligen ta itu med det. Typiskt mig.

2017-03-26

Rollspel

Idag grät jag en skvätt vid matbordet.

När jag gick i lågstadiet och upptäckte rollspel (jag fick Sagan om ringen-rollspelet av min pappa) hade jag ingen att spela med. En kort tid var jag med i nån form av rollspelsklubb i skolan, men som jag minns det sammankom vi max två gånger. Och det var bara pojkar med i klubben, anyway. Inga av mina vänner var alls intresserade av rollspel, och i flera år läste jag rollspelsregler och planerade egna äventyr, ritade kartor och skapade karaktärer men fick aldrig spela. Jag kände mig ganska ensam med mitt intresse (iofs inte en obekant känsla för mig).

Jag fick spela först då jag träffade min man. Han är en nörd, som jag, och under våra första år tillsammans spelade vi en lång kampanj, han som spelledare och jag som rogue. Bara vi två. Och jag var så glad över att ha någon i mitt liv som var som jag, och som jag kunde dela detta med.

Sen fick vi barn, och det har inte funnits tid för så mycket spelande.

Sonen fick ett nybörjarrollspel i julklapp, Little Wizards, av sin far. De spelade under jullovet, men sen har det legat bortglömt. Men nu påminde jag barnafadern om spelet - det är han som spelat med sexåringen, eftersom det var hans gåva och det är på engelska. De har spelat de senaste dagarna, och jag har imponerats (än en gång) av sonens fantasi och påhittighet. Idag, vid matbordet, bad sexåringen mig komma med i deras spel, så att han skulle ha en vän i kampanjen. Jag sa glatt "gärna"! Hela hans ansikte lyste upp och han såg ut i fjärran, redan förlorad i de äventyr vi kommer att kunna ha tillsammans.

Det var då jag grät en skvätt. För nu har jag ett barn som vill spela med mig. Och jag får dela mitt intresse med honom, och se honom bli intresserad av något jag alltid älskat i ensamhet.

2017-03-21

Arbetet som livlina

Privat är det ganska tungt just nu (sjukdom i familjen). Det är inte roligt, om man säger så.  De senaste dagarna har varit extra jobbiga, bara för mig mentalt.

Jag funderade vad jag kunde göra för att, inte muntra upp mig direkt, men få lite balans. Lite styrfart. Något att hålla mig i. Jag har sytt mycket, vilket varit trevligt, men det räcker inte.

Idag kom jag på det: det måste ju bli arbete, förstås. Så nu har jag skrivit ut Maresi II, som har arbetsnamnet Breven från Maresi.  Jag tände en brasa. Jag kokade en kopp te. Nu skall jag sätta mig framför brasan med manuset, och tekoppen, och arbeta. Det känns redan bättre.

Jag glömde förresten att jag gett boktips på härliga bokbloggen Kulturkollo. Klicka och läs mina bästa "overkliga" boktips! (De har vänligheten att kalla mig "den nordiska fantasyns mest spännande författare", man tackar!)

2017-03-14

Långsamt närmar jag mig

Jag puttrar på med allt möjligt. Har skrivit ytterligare gästbloggsinlägg och gett fler lästips. Jobbar på ett långt tal jag skall hålla i augusti. Svarar på olika mejl. Igår fick jag feedback på en novell, så idag skall jag redigera den och börja översätta den till engelska. Jag skall underteckna och posta mitt norska förlagsavtal. Jag väntar på feedback på pjäsen, om jag bara fick det skulle jag arbeta på den också.

Och hela tiden finns Maresi där i mitt bakhuvud. Hon väntar på att jag är redo att ta itu med omskrivningarna. Jag är inte riktigt färdig än. Jag vet att de kommer att vara så massiva, det blir ett enormt jobb, och nästa vecka reser jag till Milano för att delta i en litteraturfestival och efter det har jag lite olika seminarier och sådant. Så det är ingen idé att kasta sig in i det nu. Jag skulle bli tvungen att avbryta nästan genast. Men i april har jag tid igen, och då skall jag tackla manuset. Nu försöker jag ärligt talat vila upp mig lite inför den bergsbestigning omskrivningen kommer att vara.

2017-03-12

Debutantbloggen

Idag är jag gäst på Debutantbloggen (klick!)! Jag skriver om hur det var att debutera för tio år sedan, och hur jag ser på min debut idag.

2017-03-07

Vad jag gör

Det här skriver jag så att jag i framtiden skall komma ihåg vart mina arbetsdagar riktigt tog vägen. Hittills denna vecka (och än är det bara tisdag) har jag
  • Gett lästips för Ekenäs bibliotek
  • Skrivit synopsis för Maresi 2
  • Skajpat med en skolklass
  • Skrivit en artikel
  • Skrivit ett gästbloggsinlägg
  • Skissat på ytterligare ett annat gästbloggsinlägg
  • Filat på och sänt iväg ett utkast till en pjäs
Sånt här ser så smått ut och tar ändå så mycket tid. 

2017-03-02

En intelligent podd

Jag "firar" mitt färdiga utkast på ett lite märkligt sätt.

Jag städar allt det som fått gro igen under de månader jag helt ägnat åt två saker: att skriva och familjen. Nu har jag till exempel äntligen haft tid för att städa kylskåpet. Där fanns en hel del mindre behagliga överraskningar. Men nu är det rent och blankt och fräscht, och krukväxterna har inte längre döda blad, och överlag känns det redan bättre. Jag har flera garderober och skåp dit jag bara slängt in saker under den senaste tiden, de måste också rensas. Men jag tar det pö om pö.

Det som gjort städandet oerhört mycket intressantare är en bokpodd jag lyssnat på. Eller ja, städandet är just så mekaniskt och trist som alltid, men min hjärna har fått något bättre att fokusera på. Det är bokpodden Hietanen&Henrikson på Yle Arenan. Jag har lyssnat på lite olika bokpoddar de senaste åren men den här är något helt utöver de andra - för det här inte en "boktipspodd". Det här är långa, djupa samtal om böcker. Ibland har ena programledaren läst boken som diskuteras och då fungerar den andra som bollplank och intervjuare, ibland har båda läst och sällan är de av samma åsikt. Det är i princip alltid frågan om böcker jag aldrig skulle plocka upp och läsa. Och just därför tycker jag podden är så intressant. För jag får en helt annan inblick i litteratur och böcker än jag är van vid. Jag läser mest fantastik, Hietanen&Henrikson mest ny "mainstream" litterär fiktion. Det jag tycker är så fascinerande är också att jag inte alls får lust att läsa böckerna efter att jag lyssnat  - men det betyder absolut inte att programmet är dåligt eller ointressant. Tvärtom. Snarast är det nog ett uttryck för min litterära smak. Istället lär jag mig massor, och fascineras av deras analys eller upplevelse av någon bok, speciellt då de upplevt samma bok helt olika.

Äh, jag uttrycker mig mycket dåligt, men min poäng är väl att ibland är det givande att lyssna till intelligenta analytiska samtal, även om de inte handlar om just det du själv är hemskt intresserad av. Speciellt om du samtidigt kan lära dig något nytt. Och naturligtvis tangerar de mitt intresse ändå, eftersom den gemensamma nämnaren är litteratur.