2017-01-19

Stilla januari

Jag är inne i nån sorts underlig zon.

Jag bara skriver, syr och stickar. De tre s:n. Jag gör inget annat. Läser inte (annat än högt för sonen). Far ingenstans, träffar ingen annan än den närmaste familjen. Äter mina luncher hemma. Duschar sällan (TMI?). Ser inga filmer. Tittar ibland på nån dum serie medan jag stickar. Lyssnar lite på ljudböcker medan jag stickar och syr. Går ut med hunden. Gör inte annat än det mest nödvändiga åt hushållet.

Det finns med andra ord ganska lite att blogga om.

2017-01-17

Jubileum

I år är det ett jubileumsår för mig.

2007 utkom min första skönlitterära bok, De Ännu Inte Valda. Sedan dess har det blivit fem romaner till, ett skönlitterärt läromedel och medverkan i en antologi, samt några publicerade noveller. Jag skulle gärna fira decenniet den dag då DÄIV kom ut, men jag minns inte alls när det var. Någon gång på våren. Mars, kanske?

Dessutom fyller jag 40 år i år. Jag har alltid drömt om en jättestor fest, för jag vill gärna samla alla mina vänner och jag har noll ålderskris. Men just nu är jag i en väldigt introvert fas, då jag bara skriver och mest vill vara ensam. Jag har ingen ork eller lust att börja planera en fest för tillfället. Men inget säger väl att man måste fira just precis då man fyller år, eller hur? Jag kan väl ordna en fest sen när jag har lust istället.

2017-01-16

Underbart är kort

Skrivretreaten var underbar. Tyvärr bara alltför kort. Sonen hade svårt att vara utan mamma för tillfället och jag fick lov att komma hem tidigare än planerat. Men jag fick ihop 9000 ord och kom bra igång med skrivandet efter jullovets långa, plågsamma paus. Nu jobbar jag hårt på att hålla momentum uppe. Jag har dryga 58 000 ord skrivna på manuset och det ser ut som att jag nu börjar våga tro på att det faktiskt blir en bok. Även om dessa 58 000 ord, naturligtvis, är en gräslig soppa utan ordning och struktur och dramatisk båge och bla bla bla. Tänkte tanken idag att till och med min underbara redaktör skulle avsäga sig bekantskapen med mig om hon någonsin fick se mina romanmanus i det här skicket (jag redigerar alltid i flera omgångar innan jag skickar in till förlaget).

Idag har jag suttit på café hela morgonen och förmiddagen (för att inte vara hemma där vardagens sysslor tränger sig på mig) och inte skrivit något nytt men istället planerat resten av boken. Nå, riktigt sant är det inte, jag är fortfarande osäker på exakt hur klimaxet på slutet skall bli, och vad det skall bli, och om det skall bli mer text efter det och om det eventuellt blir en tredje bok om Maresi. Låt oss säga så här istället: boken är ovanligt planerad för att vara jag :-)

Annars vill jag mest bara sy och sticka just nu. Kreativiteten sprutar ur mig och jag passar på och tar det till vara. Jag sydde en underkjol igår, av ett loppisfynd och utan mönster, och blev supernöjd. Idag skall jag ta mig an ett nytt klänningsmönster - bara jag jobbat färdigt först.

2017-01-10

Tillfreds

Jag är på skrivretreat.
Jag vet inte hur lång, det beror på hur de klarar sig därhemma utan mig.
Jag får gå direkt från sängen till skrivbordet. Det är det bästa jag vet.
Att skriva är det bästa jag vet.
Jag är tillfreds.










I korta stunder önskar jag att jag vore en Knausgård som klarade av att bara försvinna in i skrivandet i en månad eller så, utan att svara i telefon eller vara i kontakt med någon.
För det mesta är jag mycket glad att jag inte är en Knausgård.

2017-01-05

Maresi som mjukpärmad

Idag är Maresi ute i mjukpärmad version i England (det händer väldigt mycket på en gång nu!) och mitt superba brittiska förlag Pushkin Press har en tävling på Twitter där man kan vinna ett ex av boken. Bara som tips! Så här snygg är denna utgåva:






Det tog mig evigheter innan jag såg det dubbla i bilden på pärmen... Jag är säker på att alla andra ser det genast, men jag är tydligen tokblind.

Det finns flera citat både på bakpärmen och inne i boken av andra författare, bloggare, från recensioner i stora brittiska tidskrifter. Jag läser dem och kan liksom inte begripa att det är min bok de talar om. Det citat som värmer mitt hjärta allra mest är det av Jonathan Stroud.


Jag träffade ju Stroud på Göteborgs bokmässa och han var oerhört trevlig, och en mycket generös medpanelist då vi hade seminarium ihop. Han hade dessutom läst Maresi och tyckte mycket om boken, och bad mig sända honom ett signerat ex. Jag gjorde det, och vågade lite senare fråga ifall han skulle vilja blurba boken för den nya utgåvan. Det ville han gärna. Det är något extra med att ha ett citat av en författare man läst och beundrat i flera år i sin egen bok.

Har ni inte läst Strouds kvartett om djinnen Bartimaeus så rekommenderar jag att ni gör det NU. Jag karaktäriserar dem som "det här skulle hända ifall det på riktigt fanns folk med magiska förmågor i England, till skillnad från en viss mycket känd bokserie". De är dessutom de roligaste fantasyböcker jag läst (och jag fick därtill gråta floder). Hans nya serie om Lockwood är helt annorlunda, inte lika rolig men istället riktigt, riktigt skrämmande YA-spökhistorier.

2017-01-04

USA + Maresi = hänt

Jag hade helt glömt att Maresi lanserades i USA igår. På Tolkiens födelsedag. Jag blev påmind om det först när foton och recensioner började dyka upp på Instagram och Twitter under kvällen, då USA vaknade. Och jag vet inte ens hur jag skall formulera hur det känns - det är oerhört roligt, och jag är oerhört stolt, men fortfarande känns det mest helt absurt att se min bok på bokhyllor i amerikanska bokhandlar. Det var en recension i Tor också, (klicka här för att läsa, men den är FULL av spoilers), och för oss nördar är det en Väldigt Big Deal. Dessutom är det en klok och eftertänksam recension, som har vissa förbehåll, men jag vet ju att dessa förbehåll får svar i Naondel. Det har kommit en mängd bloggrecensioner också, jag har länkat till några av dem på mitt författarfacebook-konto.

Idag har jag också glädjen att berätta att hela Krönikor från Röda klostret-trilogin sålts på auktion till ett väldigt bra förlag i Brasilien, Editora Morro Branco. Så nu kommer de att utkomma på portugisiska! Vi är nu uppe i 18 länder för Maresi och 11 (tror jag) för hela serien.

Jag höjde en liten skål för Tolkien igår. För det var nog hans böcker som öppnade dörren till Fantasyland för mig, även om jag också läste mycket annan fantasy (Narnia var också avgörande). Men emotionellt levde jag mig allra mest in i Sagan om Ringen. Som elvaåring lärde jag mig dikterna i trilogin utantill på sommarstugan när jag inte hade något annat att göra. Och nu står våra böcker ofta rätt nära varandra på bokhandelshyllorna, Tolkien och Turtschaninoff. Sämre kunde man ha det.

2017-01-03

Lustläsning

Plötsligt har jag övergett all annan läsning och slukar hela Anne på Grönkulla-serien (som jag fick i julklapp på engelska). Och jag kan inte sluta läsa - jag som brukar lägga mig efter tio ligger i sängen och läser till efter midnatt då jag slutar bara för att ögonen vägrar hållas öppna. Detta är alltså böcker som jag läst hur många gånger som helst (fast det är länge sedan nu), böcker där jag vet exakt vad som kommer att ske, böcker där en del avsnitt (de roliga små anekdoterna från Avonlea t.ex.) tråkar ut mig. Ändå är de helt uppslukande. Jag vet faktiskt inte vad det är, om det är språket eller just det att det är så bekant och tryggt. Men jag vill inte heller analysera det: jag vill inte föra in min författarhjärna i denna läsning, och det är så skönt att det för en gångs skull går att lämna den utanför.

Och det är fortfarande en av de bästa kärlekshistorierna jag någonsin läst. Trots att Gilbert i somliga böcker nämns typ fyra gånger. Kanske just därför?