2017-08-18

Lifvet

Istället för att lätta så småningom, efter mammas död, blir livet än mer tungt. Fler svåra saker händer. Bloggen ligger nog på is för lång tid framöver. Om nån läser detta som funderar på att bjuda in mig nånstans eller be mig skriva något: det är ingen idé just nu. Antagligen inte under resten av året. Minst.

Jag klarar mig nog. Hur mycket man än säger "jag ger upp, jag orkar inte mer" så kommer man ändå inte loss. Och då är det där att klara sig enda alternativet.

2017-08-04

Worldcon blog post up!

Blog post in English about Worldcon on my FB page, click!

2017-08-03

Böcker

Jag har flera gånger här på bloggen beklagat hur lite jag läser nuförtiden. Dels är det pga att det nu är mitt jobb att skriva, tror jag, dels för att jag har barn, och så för att jag bara sitter med näsan i telefonen hela tiden.

Men i juli månad läste jag tio böcker. För mig är det mycket. Och nu, när jag jobbar med att tömma min mammas lägenhet och oroar mig för allt som skall göras och allt som måste fixas och kör mellan Karis och Helsingfors, lyssnar jag på en ljudbok. En sån där riktig feelgoodroman* där alla är snälla och trevliga och verkar nån ens det minsta otrevlig beror det på att den är olycklig eller missförstådd. En bok som bara är snäll, som saftsoppa ungefär. Dessutom handlar den om kärleken till böcker, naturen och Skottland och lite om kärlek. Och för första gången på mycket länge känns det som att litteraturen hjälper mig. Jag kan gömma mig i den från allt som är svårt, det är just nu det enda som får min hjärnas malande tankar att stänga av ens för en liten stund. Den här veckan har allt varit så svårt att jag inte ens kunnat tänka mig att läsa. Men när jag kommit hem från att ha tömt lägenhet och packat tills jag mått illa har jag lagt mig i ett mörkt rum med slutna ögon och lyssnat på boken. Och mått lite, lite bättre.



*The Bookshop on the Corner

2017-06-01

Äventyr och återkomst

Stackars lilla blogg, du lever en tynande tillvaro.

Igår kom jag hem från min stora resa till Tallinn, Wales och London (med en avstickare till Oxford). Det var verkligen en fin resa - mycket roligare än min neurotiska hjärna utmålat den på förhand. Vädret var varmt (kjol utan strumpbyxor! sandaler!) och jag hade förmånen att möta många roliga, trevliga, smarta och snälla människor. Turista hann jag inte med - en timme på Pitt Rivers-museet i Oxford var det enda. Och en regnig dag köpte jag en macintosh på Cath Kidston. Annars var det bara jobb och resor - under hela resan på 7 dagar åt jag middag två kvällar, torsdag och söndag. Ofta blev det bara en frukost eller en lunch under en dag, men jag var så upptagen att jag inte ens hann med att vara hungrig. Jag har signerat en hel massa böcker, både med dedikation till läsare och för bokhandlarnas lager. Jag har mött fans (fans! I England!) varav ett fan reste i fyra timmar för att komma och lyssna på mig (jag har fortfarande svårt att förstå detta). Jag är så glad att jag åkte. Och jag bar hela tiden med mig vetskapen om att min mamma gladde sig åt att jag skulle iväg och tyckte att det var mycket viktigt för mig att fara.

Foton från resan finns på instagram och min offentliga FB-profil.

Nu skulle jag helst bara vila i några dagar. Men jag har en pjäs som borde lämnas in för läsning snart, och sen en hel massa mejl att svara på från min frånvaro, och sen: allt kring mammas dödsbo och lägenhet som måste tas itu med. Jag sköt upp det till efter resan, men nu är det efter resan.

2017-05-22

Resor

Vare sig man vill det eller ej fortsätter livet, och därmed bloggen.

På torsdag ger jag mig iväg på ett Stort Äfventyr då jag på sju dagar skall avverka Tallinn, Hay-on Wye, London, Oxford och så London igen innan jag åker hem. Jag skall delta i två litteraturfestivaler, ha två författaruppträdanden med brittiska kolleger (som alltså inte hör till festivalerna), signera böcker och träffa min superunderbara översättare Annie i London.

Jag kommer att lägga upp framför allt foton på Instagram och säkert också twittra en del, så följ mig på @turtschaninoff om du vill vara med på resan!

2017-05-02

Sorg och kärlek

I söndags dog min älskade mamma. Jag satt och höll hennes hand när hon dog, berättade om mina finaste minnen av vår tid tillsammans och tackade henne för allt. Vi hade sagt allt redan, många gånger om. Vi hade ingenting otalt.

Jag kan inte begripa att hon är borta.

Idag skall jag börja ta itu med det praktiska, allt det där som jag ännu inte ens vet vad det är. Mamma hade inga andra barn och bodde ensam, så det är jag som måste sköta det. Min pappa dog för 14 år sedan väldigt oväntat, vilket gjorde det svårt för mig och min syster då vi skulle reda ut alla praktiska detaljer med bankkonton, eventuella försäkringar, kreditkort osv. Mamma drog lärdom av detta och när hon fick veta att hon hade cancer, för tre år sedan, gjorde hon en Dropbox med alla möjliga viktiga dokument och instruktioner åt mig.

Jag öppnade den för första gången idag. Och hittade ett kort brev som hon skrev för exakt två år sedan, där hon skriver att hon vill att jag vet att hon älskar mig, och att hon vet att jag älskar henne.

Vilken gåva.

Det var just sådan mamma var. Och är, i mitt hjärta, för alltid.


Här är mamma och jag den 4.4. då vi var ute på en lång promenad i Helsingfors tillsammans. Hon orkade gå väldigt bra fortfarande, men behövde stavar eftersom hon blivit lite vinglig. Det är helt omöjligt för mig att förstå att man kan promenera i början av en månad och vara död då den är slut.

2017-04-21

Vård av mig

Just nu är det många som säger åt mig att jag måste se till att ta hand om mig själv. För att orka med allt det jobbiga som är på gång. Och jag försöker göra det: se till att jag sover, jag var på massage igår (min rygg är en stenåker av alla spänningar), jag läser och mediterar.

Men idag kom jag för första gången sedan mammas tillstånd allvarligt försämrades igång med arbetet igen. Romanen är lite för komplicerad att hålla i huvudet för tillfället, så jag har tacklat min barnpjäs. Jag och min man satt i köket och brainstormade kring pjäsen och plötsligt sade det klick när en idé helt enkelt smakade rätt och passade ihop med teman, tilltänkt publik och övriga idéer. Jag sjasade ut maken ur köket och började anteckna för brinnande livet. Det var en idé av den bästa kalibern, en som trots att den inte var stor eller omfattande handlingsmässigt genast genererar fler idéer och uppslag, som gör att rollfigurerna i pjäsen skälver till och får liv inför min inre blick.

Och detta är den bästa "självvården" jag kan ägna mig åt. Det är svårt, när livet stormar omkring mig, att hitta tiden och koncentrationen. Men ingenting får mig att må så bra som kreativt skapande och skrivande. Ingenting sitter så rätt i min kropp. Att sitta vid datorn må ge upphov till spänningar i kroppen, men de är av ett helt annat slag än stressknutarna.